Snart är det två månader sedan vi fick träffa våran lilla prinsessa för första gången:) Tänkte därför att det kan vara minst sagt på tiden att min förlossningsberättelse kommer upp här i bloggen! Så här kommer den, känsliga läsare varnas:


Natten mot Söndagen den 1 Augusti vaknade jag flera gånger av att det gjorde ont i magen, och varje gång jag vaknade gick jag upp på toa och kissade. På morgonen och hela dagen på söndagen fortsatte det att göra ont i magen och jag trodde länge att det var på grund av godiset jag ätit innan..men det var ju såklart värkar! Började klocka värkarna på värktimer men dom var väldigt oregelbundna. Senare på dagen åkte vi till Svensbyn och åt middag och värkarna fortsatte men ville inte säga något då jag fortfarande var lite osäker om det verkligen var värkar eller inte. Efter maten gick vi ner till sjön så Nova fick bada. När vi skulle åka hem tog vi en omväg och åkte över kalamark och vilka värkar jag hade! När vi kommit hem blev värkarna ännu kraftigare och nu förstod jag på riktigt att det var värkar jag hade! Och vilken lycka det var!

Kvällen spenderades vid datorn och när värkarna kom ställde jag mig på knä och böjde mig ner eller så gick jag runt i lägenheten. Stod även och lutade mig över bordet, och hela kvällen kollade både Nova och Alban konstigt på mig. Dom såg nog att det var något som inte var som det brukar.

När klockan var 00.23 ringde jag förlossningsavdelningen då jag misstänkte att vattnet kanske gått fast i omgångar. Sa till hon som svarade att jag var verkligen osäker och att det kändes dumt att ringa in. Men hon sa att jag måste komma in om jag misstänker att vattnet gått. Så jag ringde P som fick komma hit och passa djuren, jag sa att i kommer nog hem i natt någon gång men du kan ju sova här ändå. A gick och hämtade bilen och körde fram till porten och när jag kommit till bilen kom jag på att jag skulle ha min vetevärmare. Så jag gick in och värmde den i micron och sedan åkte vi iväg. Värkarna kom nu med ungefär 10 minuters mellanrum och jag var glad att jag tog med vetevärmaren!

När vi kommit fram till Sunderbyn möttes vi av massor av harar som hoppade runt där på parkeringen, och jag sa att när vi åker hem sen så vill jag gå ut och titta. Precis när vi hade parkerat bilen och jag skulle kliva ut fick jag en värk som hette duga! Så jag stod lutad mot sätet tills värken gått över. Vi gick mot entrén och fick ringa till förlossningsvdelningen och fick då veta att vi måste gå in genom akuten. Bara tillbaka in i bilen och åka runt till akutavdelningen och även utanför där fick jag en ordentlig värk. Så jag grick runt lite tills den gått över och sedan ringde jag på. Och sedan fick vi gå hela långa vägen från akuten till förlossningen, hon som mötte oss frågade om jag ville ha en rullstol men jag klarade mig bra.

När vi kommit fram till förlossningen blev vi ledda in i ett rum där vi fick sitta och vänta. Hade ungefär två till tre värkar medans vi väntade. Och A masserade ryggslutet hela tiden under värkarna, otroligt skönt! Efter ett tag kom en äldre kvinna in som var otroligt trevlig, hon körde igång en CTG kurva i ca 30 minuter. När den var färdig fick vi gå in i ett annat rum för att göra ultaljud. Ultraljudet visade att fostervattnet minskat och att det inte var så mycket kvar. Blev även kollad om jag var öppen något och visst var jag det, hela 3 cm vilket var en trevlig överraskning. Trodde verkligen inte alls att jag öppnat mig något! Beslutet togs att vi skulle få ett rum på BB och stanna kvar till imorgon ( eller till senare på morgonen ). Antingen så kommer du att sättas igång imorgon eller så startar förlossningen naturligt sa hon. Vi blev följda till ett rum på BB där både jag och A skulle få sova några timmar. Ringde mamma och berättade att vi åkt in till Sunderbyn, ringde även P fast han svarade inte.

En sköterska kom in och gav mig bricanyl och morfin för att sova och för att värkarna skulle avta. Somna gjorde jag inte tror jag, men jag kände mig riktigt snurrig..A därimot somnade och sov som en stock! Försökte väcka honom flera gånger för att be honom öppna fönstret då det var så otroligt varmt i rummet. men det gick inget vidare alls. Vid åtta tiden kom en sköterska in och hämtade oss och sa att vi kunde gå och äta frukost innan vi skulle gå över till förlossningen. Blev två glas jucie och en macka med ost för min del, kände mig fortfarande snurrig. Gick över till förlossningen och möttes av barnmorskan. Fick samma rum som lördagen innan då jag var in för en bedömning ( rum 2 ).

Innan igångsättningen så sa barnmorskan att det kan ta några dagar innan bebisen kommer! Jaha ja..

Tack och lov blev inte fallet så:)

Hon körde en CTG kurva och sedan kollade hon hur mycket jag var öppen. Fick en nål instucken i handen och ett dropp inkopplat till det. Hon tog även hål på hinnan.

Precis innan droppet skulle kopplas in.


Då det var långt mellan värkarna så ökade barnmorskan på droppet tills dom blev tätare. Fick ett gåbord? som jag stod lutad emot och gungade. Fick även vara ute och gå i korridoren och A gick efter med droppställningen.

När värkarna blev allt för jobbiga fick jag börja andas lustgas, och det var verkligen svårt att få kläm på! Gav nog inte alls mycket till en början. A fick hjälpa mig genom att säga till när jag skulle andas in och när kunde släppa.

Jag fick frågan om jag ville ha epiduralbedövning och självklart ville jag det, men innan jag skulle få det var jag tvungen att gå på toa men det kom inget. Så dom fick tappa mig på urin. 11.30 fick jag Epiduralbedövningen. 13.00 var jag öppen 5 cm och efter det gick det fort!

När du känner ett tryck neråt skulle det vara dags att krysta sa dom innan dom gick ut ur rummet, bara att ringa på klockan så kommer vi. Och bara efter en kort stund? så kände jag ett enormt tryck neråt och A ringde på klockan.

När dom kom in var det dags att krysta, jobbigt såklart men mest kändes det konstigt. Och under själva krystningsarbetet fick jag inte ta nå mer lustgas, blev lite irriterad över det men det var ju bara att gilla läget. Det var tre barnmorskor inne i rummet, två som tryckte på magen och en som försökte få ut bebien. Tydligen så blev hjärtljudet sämre och det blev bråttom att få ut bebisen ( men det fick jag veta efteråt ). Hela tiden så höll A mig i handen. Då det inte gick nog fort att få ut bebisen så blev jag klippt.

Ut kom världens finaste flicka och dom la upp henne på mitt bröst på en gång:) A fick klippa navelsträngen.

Moderkakan kom ut snabbt och smidigt och dom visade senare upp hur den såg ut. Sen blev jag ihopsydd medans dom vägde och mätte Minou.

När allt var färdigt fick jag amma Minou och sen kom dom in med fika brickan.


När vi hade fikat färdigt, skulle jag gå och kissa och duscha och medans satt A med Minou. Men det gick inge vidare alls, inge kiss kom det men massvis med blod. Har nog aldrig sett så mycket blod i hela mitt liv..fick ringa på klockan och höra om det verkligen var normalt med så mycket blod. Men det var det tydligen. Eftersom jag inte hade kissat ännu ( dom vill se att det fungerar efter epiduralbedövningen ) så fick vi vara kvar på förlossningen ett tag innan vi blev följda till BB. Nålen i handen fick jag dock ha kvar tills jag hade kissat. På BB fick vi samma rum som natten innan.

Första bilden på mig & Minou fortfarande kvar på förlossningsavdelningen.


Och när vi hade kommit iordning i rummet så ringde vi och sms:ade nära och kära om att vi nu äntligen fått våran efterlängtade dotter:)

Minou på BB.


Egentligen hade vi velat åka hem redan dagen efter men eftersom Minou gått ner lite för mycket i vikt så blev hon vägd massvis med gånger och så fick hon även tillmatning. Så i tre dagar fick vi stanna på BB, otroligt långtråkigt men självklart ville vi ju att Minou skulle gå upp i vikt och det gjorde hon också efter att bröstmjölken runnit till. Dom kollade även blodsockret innan vi fick åka hem, och det var lågt på grund av att jag gick över tiden ( v.42 + 2 ).

Rummet på BB.


Svårt att komma ihåg allt som hände under förlossningen, låg mest och blundade sista tiden..vet inte varför, kanske för att det var lättare att koncentrera sig på att inte känna smärtan eller så kanske det var för att inte bli yr av all lustgasen. Och trots att det jag gruvade mig för mest hände ( blev igångsatt och klippt ) så var förlossningen helt fantastisk! A var ett helt otroligt stöd under hela tiden, han sa flera gånger hur duktig jag var:) Att han hela tiden fanns vid min sida betyder så oerhört mycket!